Liliann. "Vacker, spännande, gåtfull"
Julen 1971 fick jag en docka av Liliann, handsydd med långa flätor, kanske 40 cm från hjässa till fötter, resultatet av många timmars arbete. Jag döpte den till Gwen. Och tolkade denna gåva som ett kärleksbevis, en försäkran att Liliann gillade mig, kanske mer än någon annan. Fast ungefär samtidigt gav hon Lasse, min vän och ständige konkurrent, en nästan likadan docka . Han döpte den till Shell, och tolkade också han det som ett kärleksbevis, att det var honom som Liliann gillade mest. Kanske lekte hon med oss. Kanske gillade hon oss båda lika mycket, eller så tyckte hon bara om att handarbeta. När jag diskuterar sådana här hågkomster med människor, visar det sig inte sällan att dom själva inte alls minns det som jag tar upp. Men i det här fallet finns det inte ens någon att diskutera ämnet med, för både Lasse och Liliann är borta, döda med bara några månaders mellanrum 2016. Han först, och sedan hon, om samtidigheten bara är en slump eller om det fanns ett orsakssamband m